För ett par år sedan slutade jag och maken att röka och strax innan dess läste jag en klok persons ord:
Att sluta röka är som att göra slut med en riktigt god och kär vän.
Jag tror att detsamma gäller när man ska sluta med socker. Innan man börjar tycker man att livet måste te sig tämligen grått och trist utan sockrets vänskap. Inga mer fikor med bullar och kakor, inga mer lördagskvällar med stora godisskålen på bordet, inga mer fredagsmys med popcorn eller chips... Inga fler kalas med tårtor och dignande kakfat.
Det låter ganska otroligt att man ska kunna hoppa över detta utan att ens behöva kämpa. Att lika naturligt tacka nej som en nötallergiker tackar nej till jordnötter.
Jag som är värsta bullmamman.... Ska jag verkligen inte vilja äta sånt?
Men å andra sidan tänkte jag ju nästan likadant med cigarretterna, "åh vad jag kommer sakna dem tillsammans med vinet/kaffet mm" Och idag saknar jag det inte alls. Skulle inte falla mig in att testa, är inte det minsta sugen även om jag faktiskt kan tycka att det lukar gott ibland.
Det är väl egentligen bara att prova, se om det funkar på samma sätt. Det hade ju isåfall varit helt fantastiskt och det har ju funkat för andra så varför skulle jag vara sämre än dem?
Vad tror ni? Är januari en bra kolhydratfri månad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar