Vi har i år varit tillsammans i 10 (!!!) år och har två barn så vi kände att, tja, varför inte gifta oss. Från böran var tanken att vi skulle åka iväg nånstans till ett varmt ställe men allt eftersom kilona rasade kände vi båda att vi skulle fira detta med ett bröllop och nu är vi snart där.
Det mesta är klart, känner mig oförskämt lugn, men vem vet, det kanske kryper fram en liten bridezilla när det närmar sig.
Är bara rädd att jag skall känna mig fjantig när jag står i kyrkan, uppstassad till tänderna, redo att gå in. Det är ju liksom inte jag, jag är ju mer en vardagstjej.
Samtidigt ska det bli jättekul, tänk, en hel dag bara för oss. Andra klär upp sig och gör sig fina för vår skull. Jaja, de får ju en rackarns god middag på köpet men man får ju hoppas att det inte är därför de kommer...
Mer autentiska bilder kommer senare, allt ska ju vara så hemligt innan dagen D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar