29 juli 2009

Får man säga upp sig?

Från sig själv???
Denna semestern har inte alls blivit vad jag tänkte från början viktmässigt, nu är jag riktigt illa ute, kläderna stramar och vissa kan jag inte ens ha. Tanken var ju att jag skulle fortsätta gå ner och fortsätta träna... Ingen av dessa planerna funkade. Vet inte riktigt vilken väg jag ska gå.
Nästan allt jag föresätter mig går i stöpet, varför blir det så? Sätter jag för höga mål? Unnar jag mig inte att lyckas? Tycker jag inte att jag är värd att må bättre? Går jag ut för hårt?

Jag har en tendens att gå in i ett projekt med 300%, ska jag träna ska jag träna minst 4 gånger i veckan annars kan det kvitta. Ska jag gå ner ska det går fort. Ska jag baka ska det bakas 5 olika sorter så det finns hemma.
Och alla som varit med mig på exemplelvis Gekås i Ullared vet att det alltid är jag som kommer ut med mest högst summa på kvittot.

En liten positiv baksida på myntet är att jag är vansinnigt effektiv på jobbet...
Kan man skylla på sitt astrologiska tecken?? Eller på en make som oxå är världens gottegris...

Idag hägrar iallafall Liseberg.

Och igår blev detta inköpt:

3 kommentarer:

  1. Det där känner jag igen också... Jag skulle gå upp och gå/jogga längs stranden iaf varannan morgon nu på semestern men icke en endaste gång. Magen ser ut som en jäst bulldeg och jag är bara sugen på onyttigheter hela tiden :-(

    Nej, denna veckan sedan är det matsedel och nyttigmat samt träning som gäller för att komma in i rutinerna igen. Kram

    SvaraRadera
  2. Raring! Ta`t lite lugnt och banta inte så himla mycket. Ät bra och träna normalt. Baka 1 kaka åt gången osv.... Kort sagt : Coola ner och tillåt dig att unna dig också. Kram på dig och njut av sommaren.

    SvaraRadera
  3. Ha ha, det där med Ullared känner jag igen. Det slog aldrig fel när vi var där, du, jag o Lena. Lena handlade för knappt en tusenlapp, sen kom jag o du vann alltid kampen om vem som handlat mest! Massa bra o ha grejer blev det... Roliga minnen, är tacksam att jag har dem idag att tänka tillbaka på... Det blev vår "grej" att åka dit, vi tre. Som en liten utflykt.... Sen dyker hon ofta upp i tankarna när jag sitter med mina räkningar. Hon måste tyckt att jag var omöjlig... Fast det hon sa har ju satt sig i bakhuvudet för jag är ju mkt mer medveten idag om pengar, så helt bortkastat var det ju inte o "läxa" upp mig om min ekonomi. Haha!

    SvaraRadera