Hörde denna låten på radion i morse och känner att jag blir himla glad av att höra den.
Och i ett anfall av saknad dedikerar jag den till min man.
Tur att de kommer hem i morgon, nu börjar det bli tomt!!!
Det känns lite konstigt, jag minns fortfarande Elena som en ganska lång 7-8 åring med stark, mörk röst och tjockt hår.
Undrar vart hon har tagit vägen nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar