03 oktober 2009

3 oktober 2003

Det var sista gången jag gjorde något kul tillsammans med min kära mamma.

Jag kommer ihåg det som om det var igår, det är helt ofattbart att det har gått 6 år.
Den 3 oktober 2003 åkte jag, maken (som då "bara" var sambo) och mamma till Ullared.

Det regnade och det var lång kö in till Gekås, efteråt fikade vi i bilen med mammas kanelbullar och kaffe som hon hade med sig.

Jag kommer ihåg vad vi handlade och att mamma sa till oss när vi var på väg ut från Gekås att nu hade vi handlat allt som hon hade tänkt att köpa till oss i julklapp. Hon tyckte inte om att jag alltid skulle handla massor på hösten, det förtog liksom hennes julidéer...

I bilen berättade hon för första gången om hennes illamående som hade kommit och gått ända sedan sommaren och att hon hade bokat tid på vårdcentralen. Hon trodde ju att hon var den första avtalspensionär med magkatarr... Hon kunde ju inte ha mer fel och det hade man ju nästan kunnat lista ut, stress var inte hennes melodi ;)

På kvällen åt vi middag hemma hos henne, ugnsbakad hel laxsida med pressad potatis och Gino med glass till efterrätt. Det regnade ute och de levande ljusen var tända.

Som sagt en evighet och samtidigt en sekund sedan.
Idag sitter jag i en villa med man (som hon visserligen träffade) och 2 barn som hon aldrig hann med.

2 kommentarer:

  1. Älskade lilla Lena. Hon var go hon...O just denna gången var jag inte med i Ullared. Annars var vi som 3 musketörer där, du ,jag o mamsen. Du ska veta, och vet säkert redan, att din mamma har satt djupa minnen i mig. Hon stod för trygghet o lugn. Jag är så glad att jag åkte hem till henne då när hon blev dålig så jag fick träffa henne en sista gång. (det visste jag ju inte då)Men hon fick träffa en 1-årig Amanda som va nyfiken på allt i hennes hem som 1-åringar är... Jag är väl inte direkt troende men jag är ganska övertygad om att hon på nåt sätt är med dig o din familj varje dag och följer er, med stolthet o glädje! Kram kram.

    SvaraRadera
  2. Jobbiga tankar fast ändå fina antar jag. Måste kännas jobbigt just att hon aldrig hann få träffa dina barn :( Stor kram på dig!

    SvaraRadera