Då var det snart helg igen och trots att dagarna känns oerhört långa just nu går veckorna fort. Denna filosofi har jag haft sedan gymnasietiden, vissa tycker att den stämmer, vissa tycker det är knäppt.
Har hamnat lite i en nostalgitripp på senare tid. Mycket beroende på Facebook. Ibland dyker det upp folk man inte har tänkt på på flera år som gubben i lådan.
Som nu senast när jag fick kontakt med en gammal kompis från högstadiet. Vi umgick väl inte så jättemycket men tillbringade ett sommarlov ihop i Båstad där både min familj och hans familj lånade hus under några veckor. Vi hade umgåtts i samma kretsar under året eftersom våra dåvarande "respektive" gick i samma klass.
När vi ringdes vid på sommarlovet visade det sig att båda två hade blivit dumpade och att vi bodde i husen tvärs över gatan.
När jag fick kontakt med honom på FB så undrade jag om han kommer ihåg när vi satt och tjuvrökte på parkbänken utanför den rosa stugan och grät över förlorad kärlek. "Javisst", svarar han och lade till "...och drack Campari....)
Och helt plötsligt kan man nästan känna hur asfalten luktade när det hade regnat och man var åter utanför gårdshuset till Båstad stiftsgård, en bit upp i backen, "hoppas inte mamma och Tobbe ser oss..."
Ja Ibland är det härligt att sjunka in i nostalgins värld och minnas hur det en gång var.... Tur att vi har minnen :)
SvaraRadera