Så svårt...

Ibland är livet så svårt...
Iallafall kan jag känna att mina I-lands problem känns oöverstigliga. Just nu förbannar jag kick-offen jag ska åka på om två dagar. Eller egentligen inte själva kick-offen utan bara fredagkvällen och allt vad den innebär - finklädd/uppklädd.

Jag får ångest bara jag tänker på det, har packat ner en och en halv halvdan stass i väskan och är ganska övertygad om vad jag ska ha nertill. Det är överdelen som ställer till med problem, jag har inte hittat "det där", det klockrena utan står i valet och kvalet mellan två halvdassiga alternativ.

En idé jag fick var att göra en helomvändning och köpa en klänning jag såg idag, ta med den men inte ta bort lapparna. Isåfall kan jag ju lämna tillbaka den om jag inte använder den. Fast till saken hör att jag inte riktigt trivs i klänning, känner mig naken på nåt sätt.
Men å andra sidan så döljer den armarna och det gör inte de övriga alternativen. Om ingen kommer och slänger en snygg partykofta (finns det sådana?) på mig innan torsdag.

Tänk vad lätt killar har, de kan ha en av sina kostymer i alla lägen, har de bara en kostym gör det inget, man kan bara byta skjorta och/eller slips så vips, har vi en ny stass.
Vi stackars tjejer måste ju omfördela månadsbudgeten och våndas i trånga omklädningsrum.

Får se om jag skippar lunchen imorgon och tar en sväng på Avenyn... Allum har inget mer att erbjuda i klädväg.