Jag hade ju fått för mig att de hyrde ut skridskor där så vi packade lite varma kläder och gav oss iväg på den första allmänna åkningen för säsongen.
Nu hade snurriga mamman blandat ihop Vallhamra Ishall med Heden Isbana och när vi kom dit insåg vi ganska snart att det inte skulle bli något åkande för nån uthyrning fanns inte.
Men som gubben i lådan och en räddande ängel personifierad dök vaktmästaren upp och såg vårt dilemma och var så gullig att han låste upp skolornas förråd med skridskor och hjälmar så att maken och stora R kunde förse sig.
Sen bar det av ut på isen, en liten, stapplande kille som mödosamt försökte bemästra det ovana hala underlaget och en större, stapplande kille som mödosamt försökte bemästra det ovana hala underlaget.....
Men efter ett tag hittade maken balans och känsla och lilla R hittade ett stöd att hålla framför sig. (Hans pappa var ju inte så mycket till stöd denna första gång.)
Själv är jag väldigt tacksam att lilla R var med så jag kunde hålla mig utanför rinken, men jag misstänker att min förnedring kommer tids nog. Stora R tyckte nämligen att det var kul så nu ska vi antingen leta Tradera eller Blocket eller önska honom skridskor och hjälm i julklapp.
Vad paff jag blev när jag såg en bild som jag kände igen. Vallhamra Ishall. Jag bor själv inte så långt därifrån och när sonen var yngre så var vi där ganska ofta. Nu är han 18 och vill inte åka skridskor med sin mamma längre *L*
SvaraRadera