Jag läser i tidningen om AnnSofi, Joakim och Liam som fick en stor del av spädbarnstiden förstörd på grund av att socialen inte ville lyssna och var redigt enkelspåriga.
Hur kommer det sig att det blir så fel?
Ett skötsamt par utan någonting i något register, han dessutom med fler barn som vuxit upp med honom utan några blessyrer, blir anklagade för barnmisshandel.
Sedan finns det andra fall där misshandel, utnyttjande och vanskötsel anmäls gång på gång men inget händer. Beror det på vilken handläggare man får? Eller är det ett fundamentalt fel i systemet? Små barn skickas tillbaka till sina (oftast) pappor som slår och våldför sig för att fadern har umgängesrätt.... Det tycker jag man avsäger sig ganska så kraftigt om man håller på så!
Nåja, åter till historien om AnnSofi, Joakim och Liam.
I detta fallet skrev läkarna från början att det kunde bero på benskörhet och föräldrarna bad gång på gång att det skulle tas prover men detta gjordes inte förrän rätten lade ner ärendet eftersom det inte fanns några bevis på barnmisshandel, ett par månader senare.
Och då visar det sig att lille Liam lider av benskörhet.
Varför görs inte detta testet med en gång? Tänk vad mycket lidande det hade sparat. För att inte tala om skattepengar? Vad kostar det inte att utvärdera en familj under lång tid?! Personal, boende, sjukskrivning, häktning, rättegång. Flera hundratusen... Vad kostar ett prov? Inte vet jag, men det kommer definitivt inte upp i den summan!
Visst, kostnaderna tas från olika budgetar men till syvende och sist är det vi skattebetalare som pröjsar ekonomiskt och oskyldigt anklagade får betala psykiskt.
Ett annat perspektiv är ju att man är helt maktlös när myndigheterna väl bestämt sig för en linje, det är sånt man bara tror händer i amerikanska filmer, men det är nog dags att vakna upp och inse att det händer här med. Hamnar man på fel ställe vid fel tillfälle kan det förstöra hela livet.
Visst ska det göras utredningar vid misstanke om barnmisshandel, men det får ju vara nån rimlighet i det hela. I detta fallet var ju svaret enkelt men man valde den svåra vägen.
Familjen skriver mer på sin sida liamsfond.se. Gå gärna in där och läs hela historien och föräldrarnas kommentarer till något av det värsta en förälder kan råka ut för.
Och ja, jag känner dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar