Motivationen alltså.
Den är helt bortblåst, jag är såååå less på soppor och shaker. Varför blir det alltid så här på upploppet? Jag har ju inte långt kvar. Det är tur man inte är distanslöpare eller nåt, hade ju lagt av när det var två varv kvar.
Inte för att jag ska lägga av med sopporna, kör på i två veckor till och gör ett sista ryck efter bröllopet. Jag vet att det finns halvfart men det känns inte som ett alternativ för mig. Jag är en antingen eller människa. Så jag kör på ända in i mål och går sen in på jämnvikten.
Undrar om den tappade motivationen kan bero på att jag ätit lite i helgen? Har visserligen inte skött mig till 100% sen nyår men nu tryter det verkligen... Eller så beror det på att jag inte hinner till bröllopet utan måste starta igen efteråt. Jag vet att det inte är bra att gå in och ut ur ketonfasen hela tiden men ibland är det svårt. På något sätt var det lättare i höstas när det var mer som skulle plockas bort. Dessutom känns det som om kilona sitter hårdare nu, kan det vara så?
Nä, nu ska jag göra ett ryck, ta en shake och snart iväg och spinna.
Jag har märkt denna omgången att det var svårare, då jag satt som mål "jag kör tills jag är klar". D.v.s. inget direkt slutdatum att hänga upp mig på. I höstas/vintras visste jag hela tiden att jag skulle köra till första veckan i december och hade det som fokus hela tiden. Nu har jag ju bestämt mig för att börja äta på lördag, och kör eventuellt en period helfart till i maj eller juni. Det får bli som det blir.
SvaraRaderaFörsök stå ut till bröllopet, och ta sedan nya tag. Ha en bra dag! Kram