Nedanstående text hittade jag på en blogg av en annan Xtravaganzare, hon i sin tur hade hittat den på en annan blogg så jag vet inte vem som är upphovsman/kvinna, men jag tycker att det är en ganska slående och tänkvärd beskrivning av hur en tjockis känner sig.
Jag ska alltid vara glad och skratta mycket, för tjocka människor är sådana. Jag ska ställa upp på arbetet och i skolan dubbelt så mycket som alla andra, men inte kräva nåt åter, när man är tjock blir man automatiskt en riktig klippa. Jag ska alltid stötta mina vänner i deras problem och livskriser, men inte förvänta mig detsamma, dom kan ju knappast förväntas kunna relatera till de problem en fet person har.En fet person som blir smal är dessutom aldrig smal som "alla andra", jag kommer alltid vara "den där tjocka tjejen som gick ner massor i vikt" Jag kommer alltid få skylla mig själv för att jag är fet, alla förklaringar som obalans i livet etc. är bara dåliga ursäkter.
Det börjar bli dags att så smått återgå till rutiner, eller snarare skaffa nya rutiner när man börjar jobba så man hinner med alla goda vanor man lagt sig till med.
Den 14 april är det dags att ta tag i sig själv igen. Då hinner det värsta lägga sig innan man börjar jobba på riktigt.
Kanske ligger lite i sanning i den texten. Tänkvärt & lite tragiskt.....Men ingen regel utan undantag brukar ju sägas så :) Och tjock eller smal , mittemellan eller tja vad vet jag.... Huvudsaken är att man själv är nöjd iaf .
SvaraRaderaVilket vackert halsband du fick i morgongåva förresten och så fint med din mammas stenar i. Det gjorde mig sådär rörd igen när jag läste... Kram
Vad är viktigast, andras åsikt eller egen vetskap?1 De ser sin bild till man visar dem en annan. /D.
SvaraRaderaTror snarare på vilken självkänsla och självbild man själv har.
SvaraRadera