Vigseln

Ja då var man gift då. Det var en helt fantastisk dag, det är knappt man kommer ihåg allt eftersom det var så mycket intryck. Men solen gassade (nåja) och alla var glada och friska, utom barnen då...

Antar att ni vill ha mer utförligt än så??

Vart ska jag börja? Jag tror jag delar upp det och börjar med vigseln.
Min käre pappa kom och hämtade mig och körde mig till frissan kl 11 och där var även vår fotograf. Syster yster Åsa kom och höll mig sällskap tills det var dags att åka.
Under tiden hade farmor och Jeanette som skulle passa barnen kommit hem till oss för att hjälpa till så att C kunde fixa sig i lugn och ro.
Vår eminenta transport, en Lasalle från 1939, kom och hämtade oss från frissan och då började det pirra lite i magen.
Väl framme vid Råda Kyrka fick det bli en liten kissepaus. Inte helt lätt
med stor klänning...
Själva vigselakten flöt på bra, C och stora R väntade på mig framme vid altaret och pappa förde fram mig. Stora R gick sedan och satte sig med sin morfar. Lilla R satt lite längre bak i kyrkan med Jeanette.
C stakade sig lite under löftena, men som prästen sa: det var bara charmigt. Det är även lite karaktäristiskt för C om man ska vara ärlig ;)
Underbart vacker solosång med komp av Maria och Eva, jag är så glad att vi valde de låtar vi valde.
Barnen var helt suveräna i kyrkan, de kanske också var lite tagna av stunden för jag hörde inte ett ljud från dem.
Sen väntade gratulationer och risregn utanför kyrkan innan chauffören öppnade champagnen och vi stack iväg med fotografen till Wendelsberg och tog lite kort.

Eftersom vi ännu inte fått några bilder från bröllopet har vi själva inte sett hur det såg ut, vi väntar med spänning och jag har inte heller nåt att lägga ut och visa så jag stannar där och fortsätter med festen senare, behöver gå igenom den i skallen med för att få rätt ordning på allt... Man gick som i en dimma hela kvällen och bara mös. Tänk att alla hade gjort sig så fina för vår skull. Ännu senare på kvällen blev det ännu dimmigare, men av en annan anledning...