Man vet vad man har men inte vad man får

Ja, idag var det då dags för våra kära grannar att flytta för gott. Det känns konstigt, det var ju inte så vi hade planerat ;)

Vi byggde nytt och flyttade in nästan samtidigt, våra barn har vuxit upp nästan som syskon, ja, de stora å. De små har inte kommit så långt än. Det har blivit många samtal om ditt och datt och ett par kvällar med vin och ost har vi med hunnit med på dessa 3 år vi "bott ihop". Och nu har de flyttat.

Nu ska det komma en ny familj, hoppas att det blir bra det med. Det enda vi vet är att de är några år äldre och har barn som är ca 10 och 16 år. Inga lekkamrater till våra barn med andra ord. Men som maken sa: Det kanske kan bli bra barnvakter...

Som rubriken säger så vet man ju vad man har och jag som är en ganska bekväm människa tycker om att veta vad jag har, jag vill veta att det kommer funka bra, vi har ju trots allt en del som ska fixas gemensamt och man vill ju inte sitta med Aschberg som medlare om ett par år!

Jaja, efter semestern vet vi.