Både graviditeter, övervikt, snabb viktnedgång och fettsnål diet (pulver) kan orsaka att stenar bildas i gallblåsan. När man sedan börjar äta fet mat (LCHF) är det inte helt ovanligt att man drabbas av gallstensanfall eftersom gallblåsan börjar producera galla och det börjar röra sig där inne.
När jag första gången drabbades tidigt i våras (trodde då att det var magkatarr) så hade jag ätit räkor, andra gången vetebröd så jag känner inte att den feta maten är mitt problem. Många har tydligen problem med ägg, men det är inga problem för mig.
Däremot är det många som vittnar om att de blivit av med sina gallproblem efter en kostomläggning till LCHF. Det spolar liksom rent systemet. Men jag vill ändå kolla upp det med tanke på att mammas cancer startade i gallgångarna.
I nästa vecka ska jag till läkaren och ta massa prover jag inte kunde ta idag eftersom jag hade ätit frukost.... Och om en dryg vecka får vi se om det var gallan och vad som kan göras. Under tiden har jag fått starka värktabletter att ta om det kommer ett nytt anfall. Jag tror ju inte det eftersom det har varit ett par månader mellan varje. Och om jag inte minns alldeles fel kommer de när jag börjar äta efter en pulverperiod så har jag tur kommer det inget mer.
Jag blir lite sur på Xtravaganza som inte informerar om detta, inte heller håravfall informerade de om. Det enda de sa var att man skulle passa sig för tarmvred om man trappade upp för snabbt... Jaja, tiden där är över och den fyllde ju sin funktion och jag ångrar inte att jag gjorde det den vägen.
Känner igen detta.
SvaraRaderaJag gick ju på en 12 veckors kur med soppa förra sommaren. På höstkanten provade jag LCHF och det gick ungefär en vecka innan jag fick ett anfall.
Jag visste ju sedan ett tidigare ultraljud för 7 år sedan att det fanns stenar men jag har inte haft ett anfall på 7 år.
Detta var av det kraftigare slaget, med en påföljande inflammation. Men efter att det lugnat sig hade jag inte ont och kunde fortsätta med LCHF, jag kunde ju inte hålla mig ifrån min älskade kolhydrater...
Skulle opereras inom 3 månader men det blev efter 5-6 månader. Tänkte först att jag nog skulle klara mig utan operation. Tänkte faktiskt avboka den. Det var tur att jag inte gjorde det. Den var kroniskt inflammerad och i extremt dåligt skick. Om de vetat det hade de itne gjort en titthålsoperation utan en vanlig.
Läkaren kunde inte förstå att jag inte haft ont eller haft feber sedan inflammationen. Lyckliga jag.
Men den hade inte klarat av att "renas" av maten. Den var för risig helt enkelt.
Hoppas att det inte är så illa med din blåsa men det är bra att ta reda på hur det ligger till.
BantarUlle
PS: Visst är det konstigt att VX inte nämner detta med gallan, det är ju flera som fått problem. Och det där med håret......så förbaskad man blir.Jag tappar inte håret under själva sopp-tiden utan några månader senare. Men då.... då får man borsten full, och det ligger fullt med hår i duschen, på kläderna och överallt. Tur att jag har ganska mycket hår i vanliga fall, annars hade jag väl varit skallig nu.
SvaraRaderaBantarUlle
Vi hade en tjej i våran grupp som också fick problem med gallan. Hon hade flera anfall i veckan, nästan varje dag, och har nu äntligen, efter ett halvår, fått operera bort gallan. Fattar inte att det skulle behöva ta så lång tid när hon hade så mycket besvär! Håravfallet har jag drabbats av, som Ulle ovan var det efter första pulverperioden. Tappade ungefär hälften av mitt hår och nu verkar det ha stabiliserat sig. Men det var många månader som jag tappade jättemycket, och håret har liksom aldrig blivit sig självt igen. Torrt och sprött och flygigt ena dagen och jättefett nästa dag. Massa inpackningar senare börjar jag få pli på det... Men som sagt, fördelarna var många!! Kram och lycka till på undersökningen!
SvaraRadera