Det är idag precis ett år sedan vi började med vårt Xtravaganzapulver, maken och jag. Ja, vi började på en lördag, jag tror inte på att "börja på måndag"!
Vilken resa vi har gjort sedan dess, och vilken karaktär vi hade. Jag trodde innerst inne inte att vi skulle klara av det.
Men å andra sidan, klarade vi av att sluta röka tvärt för ett par år sedan så nog 17 skulle vi klara detta med!
Nu kanske det är läge att då inleda fas 2 på riktigt. Fas 2 där man inte fokuserar på enbart vikt utan även vänjer sig vid en kosthålling för resten av livet. Sen är inte sagt att jag för all framtid kommer hålla mig borta från godsaker men det behöver ju inte vara "lördag hela veckan"...
Jag vet att Xtravaganza hade fokus på livet efter pulver men jag och några med mig i vår grupp var inte riktigt i fas. Vi åt fortfarande pulver när de andra gick över från halvfart till mat på heltid. Men nu är medlemskapet slut och jag har ju inte varit på ett möte sedan i våras.
Idag skickade jag iväg stora R och morfar till Liseberg så jag och lilla R kom iallafall iväg på en långpromenad, det har ju varit ett underbart väder. Jag hade känningar i magen i natt och i förmiddags så jag har tagit det lugnt.
Denna helgen jobbar maken och nästa vecka arbetar han sent men har jag tur kan jag träna på fredag. Om jag inte orkar masa mig upp för ett spinningpass på måndag morgon, fast med tanke på att mina kära barn väcker varandra vid 05,30 nuförtiden så kanske jag ska passa på... Men om de för en gångs skull skulle sova på måndag är inte chansen stor att jag spinnar på morgonen. Jag ställer ingen klocka för att spinna så att säga!
Visst ger årsdagen en märklig känsla? Att det kan ha hänt så mycket på ett år? Jag går ju ofta omkring och är missnöjd med vad jag inte klarar av (äta rätt) men så börjar jag tänka på var jag var för ett år, en månad och 6 dagar sedan. Det har ju hänt MASSOR!! Kram
SvaraRadera