Ja, inte för mig då, men maken ska springa Göteborgsvarvet. Han fick en anmälan i Fars dags-present (han ville ha det, så inget elakt över det). Uppladdningen började riktigt bra men slutade sämre. Först hade han ont i halsen ett par veckor och kunde inte springa för det och sen blev ju barnen sjuka och då iddes han inte ge sig ut och springa.Ursprungliga målsättningen på att komma i mål på under 2 timmar har ändrats till 3 timmar.
Jag lämnar barnen hos farmor och åker in till stan med far min och hejar. Hoppas även få en skymt av de andra jag känner som springer, bland annat Marielle.
Risken är dock att jag inte ser någon eftersom maken blev anmäld så sent hamnade han i en av de sista startgrupperna. Vi får väl hoppas att han kan springa sig till en bätte nästa år.
Kan för övrigt tillägga att han håller på att tjata ihjäl sig om att vi ska springa båda två nästa år...
Jag vet inte det ja, det kanske passar bättre med StavGöteborgsVarvet som gick av stapeln igår och som jag vet att Lena provade på. Väntar med spänning på hennes inlägg om detta.
Ja, inte såg jag dig heller... :-( hade behövs lite påhejande där. Väldigt kämpigt men det kämpigaste var ändå törsten men det var kanske det som fick mig att fortsätta :-)
SvaraRadera