Jag hade oturen att bli pollenallergiker för ca 15 år sedan och tyvärr har detta gått i arv till vår äldste son. Trots att han bara är barnet reagerar han starkt på både gräs och björk vilket innebär medicinering hela sommaren. Som tur är acepterar han den illasmakande medicinen.
Vi upptäckte förra året då han var dryga 3 år, efter ett par åkfärder i en McDonaldsrutschkana som förmodligen inte åkts i på länge att han var allergisk. För första gången i hans liv fick vi uppsöka akuten. Han såg ut som om han hade gått en runda mot Tyson, minst.
Såhär vill man inte se honom igen!
Så synd om vår store prins!!!Det är tydligen ganska ovanligt att så små barn blir allergiska mot pollen, men förhoppningsvis kan det minska med åren.
Tur är väl att det inte sätter sig på luftrören på någon av oss, det är "bara" näsa och ögon som kliar...
Men stackars lille prinsen :( Fy vad jobbigt. Kram på dig och dina godingar
SvaraRaderaMen oj oj..stackarn:( Hoppas verkligen att han klarar sig bättre i år..
SvaraRaderaHemma igen och det första Ella jämt säger när vi kommer hem varenda gång är " Vad fint vi har det här" Men det tror jag det eftersom vi har bott 8 stycken i en jätteröra av skor, kläder och diverse grejer i Huset i Hunnebostrand och här hemma har vi ju det så stort :-)